Featured

First blog post

This is the post excerpt.

Advertisements

This is your very first post. Click the Edit link to modify or delete it, or start a new post. If you like, use this post to tell readers why you started this blog and what you plan to do with it.

post

Sjuk

Hej! 
Tappar nerverna igen med läkarna, livet och allt.
Fick så j-vla ont i magen.
IGEN.
Hamna fara till TYKS:ens jour.
IGEN.
Är så trött på deras attityd. “Du har nu sidu så mycket som gjorts i magen, att vi kan int hjälpa dig.”
VADE LIXOM JAG SOM OPERERA MIG SJÄLV LIXOM FRIVILLIGT!?
Nä.
Vade lixom jag som bad att operera/förstör min mage bara!?
Nää.
Vade ens jag som bad att -rädda mitt liv doktor, doktor! Rädda mig! Jag vill sååå leva!?
Nä-hä.
Läkaren har bestämt att det e bara halsbränna jag har, å tvingat i mig skitsmakande medicin mot halsbränna, fast jag försökt säga att jag nog haft halsbränna förut, å att detta e inte frågan om det. Sen, täcks han säga att int lönar det sig nu att mista allt hopp i livet fast man har ont i magen, när jag börjar bli desperat.
Blev en gång ren utskriven därifrån igår kväll, när smärtan gick över, å dom int hittar vad som e fel med mig. Gick ut, efter ca.200 m gående, så e smärtan åter igen obegriplig, så jag går direkt tillbaka.
Å samma upprepas igen…
Jag går å ligga i stora smärtor å väntar på att doktorn kommer “helt snart” enligt dom.
Så väntar jag på herr doktor doktor, å hoppas att han sku denna gång komma å ser hur jag mår när smärtan e som värst.
Som snälla flickan väntar jag bara snällt å tyst i sängen i mina smärtor, stör ingen, kräver inget, blir genomskilnig, så att jag bara int stör.
Tills 12h senare, efter att ha lidigt där hela natten, å dessutom blivit störd av grannpatienterna å deras galenhetet/yrande så att jag int kunnat sova ens en minut, så kommer en annan läkare å säger att jag får fara hem.
Eftersom mina blodprovssvar å infektionsbilden i dom e så lugn, så e det inget att oroa mig för.
Senare, när jag frågar att ska jag fortsätta ännu antibiotika-kuren till slut, som jag ätit i ca. en vecka, enligt receptet som jag fått från samma ställe- jouren- så frågar han att vem har skrivit en sån kur och till vad, så förstår jag att denna läkare int ens fattat att jag haft AB-kuren fast jag sagt det till första läkaren som mig intervjuat.
Så, månne int infektionsbilden i blodproven varit lugn!? ÄR DET INT DÄRFÖR jag ätit två olika antibiotikan 3ggr/dag i en vecka!?
Alltså vilken fars…. 😱🙈
Jag FÖRSÖKTE ännu förklara att, jag sku villa fara hem mer än något annat i världen, men samtidigt så försöker jag, för av många olika skäl, unvika att hamna komma tillbaka.
IGEN.
Efter 300m? Från aulan?
IGEN.
För att börja om allt pånytt, med den femtiosjunde läkaren (?) som int förstår sig på mig ett sknutt!?
Men hej, läkaren har ju alltid rätt, å jag kommer ju FÖR ALLTID att förbliva dendär psykiskt sjuka patienten, för att jag nångång i livet varit deprimerad eftersom jag har så svårt att acceptera/ leva med alla operationer å pga dem uppkomna förhinder….
En gång stämplad som “psykiskt sjuk” el. “sinnessjuk” eller whatever dom vill kalla det när en människas liv skitit sig rikit ordentligt.
Å jo, sen stack ju nån sjukskötare mig i baken, för att få smärtstillande medicin,
Å så gjorde d ONT så i HELVETE! 
Så tänkte jag att är det månne meningen, att i stället för att ge smärtmedicin, så orsaka så stor smärta, att patienten glömmer var det ursprungligen var ont, å har ont i stället i baken, där man blivit stucken!?
Hon träffa mig säkert i ischias-nerven tänkte jag.
Nästa gång i vessan kollade jag i spegeln, å hadde hon nu int stuckit i helt fel ställe!
Suck.
Å jag sku så ha velat fara på jobb idag, fick samtal av min fd. avd. skötare igår, att om jag kunde hoppa in! Å jag var så glad att jag sku ha fått hjälpa till…. Men nä-hä.
Nää, varför sku dom nu bry sig destu mer. Jag har ju int infektion, el. pankreatit el. ngt sånt, åtminstone enligt dom. Dom konstatera ju på natten att fast smärtorna mina va akuta, så var jag int akut sjuk/akutpatient. Så läkaren kommer först på moronen, överhörde dom prata, nån info om d fick jag ju int om d. Oxanest å Litalgin sticker dom i reven, så d låter som om dom sku nog tro att jag hade smärtor, men sen när man pratar med dom så får man bara dendär känslan/attityden att jag inbillar/hittar på smärtan…
Nää, ingen röngen, lite ultraljud. Men jag tror tyvärr att jag vet vad det är. Jag bara sååå hoppas jag har fel. Jag tror jag vet eftersom jag haft lika förut… Tror d var 2011-2012, alltså senast dom opererat min mage, då pga sårbråck nr.2.
Det var sånhär likadan bumerang effekt. Smärta -> TYKS jour -> liggande läge hjälper-> dom hittar inget fel -> hem. Försöka leva normalt -> smärta -> TYKS jour -> liggande hjälper -> dom hittar inget fel. Dom gör alla världens värsta undersökningar, skyller på hjärta, övervikt etc. Gastroskopi x 3, kolonoscopi x 2, ERCP x för många ggr. Hjärtavdelning, njuravdelning etc. Fast jag försöker säga att jag vid detta läge klarar av att skilja mellan halsbränna, pancreatit, å hjärtbesvär, så hjälper inget…
Efter ett halvt års undersökningar (=lidande), smärtresor många ggr i veckan till jouren imellanåt t.o.m med ambulans så bestämmer en kirurg att dom måste operera. Endoskopiskt ändå som tur. Dom vet int vad dom opererar, men dom måst explorera, ifall t.ex. bråcknätet dom satt dit har kommit loss. Väntar ännu ett halvt år med smärtorna på min operationstid.
Efter operationen berättar kirurgen att han hitta många olika små “bråckhål” i min mage. Han sa att det såg ut som om nån skutit mig med gevär, full av många små hål.
Fast dom hade en gång redan opererat å satt in ett bråcknät, å försökte säga att jag inbillar mig smärtorna, det e int möjligt att jag har bråck igen, dom har ju fixat det ren, med nätet.
Så fråga jag att e det int bättre då att bråckhålen int var stora, så sa han att no jo, bättre å bättre, men definitivt åtminstone smärtsammare. Eftersom då händer det lättare att när bråcket “slår ut”, alltså att tarmarna slipper ut från magen från bråckhålet, så fastnar dom åxå lättare! Typ att tarmen “stryps” av bråckhålet, å i värsta fall inte slipper tillbaka vilket kan leda till att tarmen går i nekros. Så destu större hål, så destu lättare ‘reponerar sig’ åxå bråcket. Det stod i epikrisen att jag hade då ca. 9 st. små bråckhål, närmast runtom naveln….
Då var det alltså detta samma att liggande läge hjälpte, antagligen för att tarmen reponerade sig(?). Igår var alltså smärtan igen sådan att liggande läge hjälpte, ca efter 2 timmars liggande.
Sa åt pissiga-läkaren idag att, vad ska jag göra om smärtattacken kommer igen, jag kan inte ligga stilla heller resten av livet jag e bara 35år gammal!
Han sa bara att då måst jag gå dit pånytt! Can’t wait!
Å int har jag ju några trauman från TYKS int, nä, det e jättelätt för mig att fara dit, snarare: DET ÄR DET BÄSTA JAG VET!
Just nu, så hittar jag ingen orsak, inget som kunde mig hända, kan inte inbilla mig ett ända skenario vilket sku leda till att jag far till jouren igen. Fast hjärtat sku sluta slå..dit far jag int!
Jag sku dessutom haft arbetsdag idag, nytt ställe, vart jag så gärna skulle ha fari.
Men nä, jag låg på jouren istället!
Så nu tänker jag fara imorn dit, fast jag e helt slut.
Alltså till nya arbetet.
Igår, så kämpa jag på jobbet med smärtorna i 8h… Sen for jag hem, försökte med smärtmedicin, inget hjälper. Tillslut har jag insett att jag MÅSTE fara till mitt favouritställe: jouren.
Min “psykiska vård”, terapin, (som ges av en sjukskötare INTE terapeut) är på paus nu för att hon e sjuk. Varit några månader.
Min trauma slipper aldrig å hela/bli bättre eftersom jag alltid hamnar dit igen.
Att arbeta heltid, som jag gjort imellanåt, sku jag ju inte få göra enligt min läkare. Pga magen/bråcket. Bara för den fysiska delen så har kirurgen gjort ett utlåtande att min arbetsförmåga är tydlig nedsatt pga mina magoperationer. För att inte tala om psyket.. Å dom tillsammans! För det e vad en människa e – en helhet.
 😪
Var idag på jobbet, magbesvären börja redan innan lunchdags… Har skitit byttan full med blod flera gånger idag. Gissa bara for jag till nån läkare!?
Nope.
D e säkert bara halsbränna! Jepp jag e övertygad.
Privatläkare? Jag har provat, det leder bara till remiss till TYKS. Suck.
Senast var jag i Terveystalo/Pulssi. Hon titta två minuter på mitt anus, å gjorde remiss till TYKS.
Å chi-ching!  120eur!
Å ingen läkare el. skötare, int ens på psyk. sidan kan förstå varför jag inte e lycklig vid mitt underbara liv, dom försöker att man ska tänka positivt, jag sku int få mista hoppet..
Jo jo, säger jag.
De försöker säga att d e bara depressioner som talar när jag tänker så.  Jag inbillar mig säkert åxå ärren t.ex. på magen som påminner mig varje dag!?
Voi hevonkukku! Dom där psyk-arbetarna e nog mera sjuka i huvu än jag nånsin varit! 😝
En kredit väl d åxå.
Jag har säkert bett aftonbönen fel: … vart jag än mig vänder, skit mig ändå alltid händer…